äntligen fredag .

Jag förstår att många drar den kopplingen och att bantning oftast är det som leder till en ätstörning, men för mig som haft problem i många, många år handlar det inte om osäkerhet eller kropp längre. Men även om jag försöker förklara att det inte handlar om mitt yttre verkar inte det gå fram, alls. Kommentarer som "Du tycker väl att du är tjock?", "Du är väl bara rädd för att bli tjock" eller "oj! Vad bra att du äter" provocerar mig enormt, då det får mig att tänka: borde jag inte äta? Borde jag tycka att jag är tjock? Borde jag vara rädd för att bli tjock? Om du förstår?
Det jag menar är ex. din kommentar: "Du vet säkert hur lätt det är att förändra sin vikt, och det är för stunden men plugget bygger hela livet". Du är smal, har en fin kropp och du behöver inte heller förändra din kropp. Att du skrev fina kommentarer till mig samtidigt som din egen blogg bygger på bantning gör mig ledsen, sorry om jag var luddig.
Det kan vara bra att ha mål ibland :) Blir lättare att hitta motivationen man behöver ! Sen så håller du kanske igång på jobbet och så? Mycket stå upp och sånt?
Det gör ju också skillnad! Jag gick ner massor på att "bara jobba" när jag jobbade.. Fast vi fick iof inte tid till matraster och så, så det var väl inte så bra egentligen men...
Det kommer nog gå fint :)<3